Winston: augusti 2009

Här på bloggen har jag iallafall tänkt dela med mig lite om hur det går med valperiet och lite andra saker. Jag trodde inte att jag skulle bli med valp i sommar men så blev det. Så jag tror att jag tar en liten snabbresumé om hur det blev så till att börja med.

Jag har varit stolt och lycklig ägare till en boxerhane i 11 år som jag tyvärr var tvungen att ta bort i mitten av mars. Han hette Virus - eller Korad SUCH Buffets Remarkable Virus som han så fint egentligen hette. Han kom från Buffets boxerkennel i Bjärnum, föddes den 25e februari 1998 (faktiskt exakt på min pappas 50-årsdag) och var en helt fantastisk hund - som valp var han så söt att bilar stannade mitt på vägen och frågade vad det var för underbart jag hade i kopplet. Även om jag är uppvuxen med hund så var han min första alldeles egna hund och min första boxer. Tillsammans lärde vi oss massvis, jag hade inga planer på att träna och tävla bruks och lydnad när jag köpte honom, men vi gick valpkurs (hade nog inte ett rätt där) och fortsatte med nybörjarlydnadskurs och sen fortsättningslydnad. På den tiden var han väl inte världens mest lydiga hund - var ofta lite överallt på appellplanen, men vi kämpade på och matte tyckte att det trots diverse boxerrace och annat bus att det var väldigt skoj att träna hund.

Så till slut lyckades vi tjata oss till att få komma med i en träningsgrupp för spår och där började saker och ting trilla på plats för både matte och hund. Otroligt roligt och Virus visade sig vara en väldigt duktig spårhund. Till denna träningsgrupp tillkom sedan flera tävlingsekipage med fantastiskt duktiga och trevliga förare och hundar som jag har lärt mig otroligt mycket av och som jag umgås med än idag. Jag och Virus lyckades bli godkända i högre klass spår och hade förstapris i lydnadsklass II. För några år sedan la vi dock tävlandet på hyllan när det hände så mycket annat i livet.

Virus lyckades omvända många människor som varit skeptiska till hundar generellt och han älskades av alla han kände. Fantastiskt temperament, världens mjukaste och mysigaste tryne, den sammetslenaste päls jag någonsin klappat och bara så himla mysig och genomsnäll. Jag är så glad att jag fick ha honom och att han fick vara pigg och frisk i 11 år. Han var verkligen pigg och glad ända till slutet och jag verkligen inte beredd på att han skulle måsta försvinna, jag trodde att jag skulle få ha honom ett par år till iallafall. Men en dag så kände jag att han inte riktigt var som vanligt - han ville busa men när han skulle hämta bollen eller pinnen så var han tvungen att stanna upp och kraxa till i halsen. Jag kände att det var något som inte var rätt så jag åkte in till djursjukhuset där de tyckte att han såg väldigt fin ut fräsch ut men när de röntgade honom såg man att lungorna var fulla av metastaser. Så jag tog beslutet där och då att min älskling aldrig någonsin skulle behöva lida och att det var bättre att avsluta där och då så han fick somna tryggt i mattes famn.

Alla som har haft hund vet såklart hur fruktansvärt tomt det blir när ens bästa vän inte längre finns där. Hundar (och boxrar inte minst...) gör så många ljud som man inte tänker på när de är där hela tiden men som man saknar så oerhört när de inte är där. Lite snarkningar, trampande tassar som kommer för att titta vad man håller på med, någon som står och fnyser i dörrspringan med sitt tryne när man stängt in sig på toaletten... Det blir bara olidligt tyst utan alla dessa smått bisarra men välbekanta ljud!

Så en vecka senare tog jag kontakt med Twinbox kennel och för att höra om hon inte hade något spännande på gång i valpväg... Lyckligtvis hade hon två planerade kullar där den första skulle födas bara någon vecka senare. Dessutom skulle det vara MH med tikens förra kull kommande helg så det var ju ett ypperligt tillfälle att åka och se vad det skulle kunna bli för valpar. Så jag tog med (den inte alls så hundvane) pojkvännen och körde upp till Åhus en riktigt kall helgmorgon för att titta på hundar. Jag hade helt glömt hur extremt mycket energi det är i 18 månader gamla hundar...phju. Men det var trevliga hundar så vi sa att om det blir något spännande i hennes nya kull så var vi absolut intresserade... Så nu bor Yatzy hos oss...eller 'Twinbox Aslan of Narnia' som det står i stamtavlan. Så honom ska jag berätta mycket om!!! Men först några bilder på älsklings-Virus...

Virus 11 år - mars 2009