Dagis-vovve

Nu har Yatzy gått på dagis i en och en halv månad och det går otroligt bra. Jag har aldrig haft någon hund på dagis tidigare - Virus klarade sig hemma utan problem och när han var valp var jag student och hemma nästan hela tiden. När jag sedan började jobba hade jag nära hem och kunde gå ut med honom på lunchen och kunde komma snabbt hem efter jobbet. Nuförtiden jobbar jag i Köpenhamn vilket ju gör att det är lite omständigare att komma hem. Jag har dock fått lov av chefen att ha hunden med mig på kontoret, men på grund av vaccinationsregler så dröjer det ju några månader innan vaccinationer och intyg är på plats så att Yatzy kan bli Öresundspendlare med matte. Så lösningen under tiden blev hunddagis. Jag kollade upp ett flertal hunddagis i Malmö och hittade lyckligtvis ett som kändes helt rätt. De har en bra filosofi, fina lokaler och rastgårdar och personal som verkligen bryr sig om att hundarna ska ha det bra. Hundarna går oftast bara två och två i rastgården (små hundar går fler) och när det är koppelpromenader tar de bara en hund åt gången.

Första veckan var det inskolning och det var såklart lite jobbigt för matte att lämna sin älsklingsvalpeskrutt hos helt främmande männsikor...tänk om han skulle tycka att det var jättehemskt och bara sitta och gnälla efter matte och tänk om de inte skulle bry sig om honom... Det hela gick dock otroligt bra. Han tyckte att det var lite läskigt i början med de andra hundarna som väl var lite väl framfusiga ibland så första dagarna tydde han sig mest till personalen när han var i rastgården. För att han skulle känna sig mer hemma fick han dela bås med en vuxen boxertik och det gillade han - sådana känner han ju igen... Andra dagen vi kom dit så viftade han på svansen, hälsade lyckligt på personalen och gick glatt in i sitt bås ,vilket måste vara ett gott betyg. Det var tre eller fyra andra valpar i samma ålder som började ungefär samtidigt så Yatzy får vara ute och leka med dem några gånger per dag. Så när han inte är ute ligger han visst utslagen och sover i sitt bås. De har gett honom smeknamnet "Kisspojken" (Hmmm...). Så fort han lyfter på bara ett ögonlock så är det någon av personalen som tar ut honom så han får kissa...annars finns fortfarande risk för olyckor (även om de faktiskt är rätt sällsynta nu - till och med på dagis). Han är iallafall den vovve som får gå ut överlägset flest gånger per dag - just in case... När han kommer hem från dagis är han en trött valp så det blir rätt lugna kvällar där han tycker att det är helt ok att bara ligga och mysa i vardagsrummet. på mattes fötter. 'Dagisfröken' berättade nu i veckan att han har blivit betydligt tuffare nu tillsammans med de andra hundarna - absolut inte elak men när de är för våldsamma säger han till dem.

Jag tror att dagistillvaron kan ha varit bra för socialiseringen tillsammans med andra hundar också. Han lär sig hur man umgås och så blir det inte så otroligt intressant med alla andra hundar. Det har jag bland annat märkt när vi är nere på brukshundsklubben och tränar med vår träningsgrupp - han är rätt tydlig i signalerna med de andra hundarna och han är inte överdrivet intresserad av alla andra hundar och grupper runt omkring - vilket gör det lite lättare att fokusera på matte...

Blekingehelg

I helgen har vi haft det riktigt mysigt i stugan i Blekinge. Kom upp rätt sent i fredagskväll men det var tillräckligt varmt för att sitta ute och grilla och äta vid elden. Champagne och hamburgare är inte alls illa...

Yatzy hade inte varit i stugan på rätt många veckor nu men han kände igen sig (inte som Virus som blev hysteriskt överlycklig av att vara där och vägrade hoppa in i bilen när vi skulle hem) och tyckte att det var härligt att kunna vara ute och vara med hela dagarna. Lite läskiga ljud tyckte han dock att det var på kvällen (snacka om city-hund...) med prassel och ljud från vinden eller vilda djur som man fick yla lite på. Allra mysigast var att ligga i mattes knä i framför elden.

På lördagen var det lång promenad i skogen och så hann matte med att lägga två små spår också. Så passande med en äng mitt framför huset som lämpar sig ypperligt för lite kortare spår. Först fick han ett ca 100m långt spår med en vinkel (första vinkeln han fått - men fältet tog slut så det var inte annat att göra). Han tycker att det är kul att spåra och spåret brukar vara roligare än apporter/leksaker/godis i spåret, men jag la ut några högar med korv, en träapport och en favoritleksak i slutet. Spåret fick ligga drygt en halvtimme vilket nog är det längsta det har legat hittills, men det visade sig inte vara några problem. Han spårade lugnt och fint - nosade på träapporten så jag stannade och gjorde några byten mot godis med den och sen fick han spåra vidare. I vinkeln såg han lite förvånad ut, men han nosade runt lite och sen tog han den. Stannade vid ett par men inte alla korvar och hade helst av allt velat gå förbi leksaken i slutet och fortsätta spåra, men jag fick anstränga mig och göra den extra skoj och då han gick iallafall med på att leka med den. Det är kul att han tycker att spår är så skoj!

Apporterna tränar vi på parallellt hemma. Där börjarde vi med att han fick godis så fort han nosade på dem och när det satt så var han tvungen att bita i den och sen ta den från golvet. Nu är han tvungen att lägga den i min hand för att få godis. Brukar även 'tappa' pinnar ute på promenaderna när han inte ser och sen är det jätteberöm om han upptäcker dem och ger dem till matte.


På kvällen la jag ett spår till - samma typ och med en vinkel igen. Det gick också väldigt bra och han tog vinkeln fint (kan vara en slump eller bero p åatt vinden låg lättare). Måste fundera på vad vi ska ha för superskoj grej på spåret i slutet som han verkligen ska vilja stanna kvar vid. Jag funderar på att ta hans matskål - den har jag haft någon gång tidigare som slut, men dp tyckte jag att han var alldeles för ivrig nästa gång vi spårade... Får fundera lite. Just nu tycker jag att det är kanon som sagt var att han tycker att det är kul och verkligen vill spåra längre.

Det var strålande sensommarväder hela lördagen och på kvällen kunde vi sitta ute och äta och grilla igen. Himla mysigt.

Stamtavla

Valpeskrutten Yatzy

Yatzy 8 veckor gammal - precis nybliven Malmöbo!
Söt som socker...

Yatzy föddes den 28e Mars i år (2009). Det var bara två valpar i kullen - Yatzy och en tikvalp, Lucy, som numer heter Fia. Första gången jag hälsade på i valplådan var de små sötnosarna tre veckor gamla. Ljuvliga! Pigga och framåt - om än på rätt så vingliga ben... Det var tydligt vilken som var tik och vilken som var hane, även om de var väldigt lika varandra. Då det bara var en hane och därför inte så mycket att välja på så var det inte hundra procent säkert då att han skulle bli min innan man kunde se vad det var för personlighet (även om både jag och pojkvännen var rätt förälskade i honom redan...). Det är mysigt att sitta och hålla en sån liten i famnen. Fascinerande också att se när de hade ätit - magar så runda att det plötsligt blev ännu svårare att gå på stadiga ben...

Sedan var vi iväg ett par veckor på semsester i USA och nästa gång vi hälsade på valparna var de 6 veckor gamla. Det händer mycket på den tiden - då hade de vuxit ordentligt och började se ut som 'riktiga' boxrar och var ute och sprang och busade på gräsmattan. Yatzy var nog både den som var lite tuffare av de två (och fick mest tillrättavisningar av mamma Snäckan) men också den som tyckte att det var mysigast att komma upp i famnen och mysa. Båda valparna var sociala, trevliga och söta (jag vet ju inte exakt hur en perfekt boxervalp ska se ut enligt rasstandarder och allt - men de var redan då otroligt fina...). Så i hjärtat hade vi redan bestämt att Yatzy skulle bli vår. Officiellt bestämdes det veckan efter när de var 7 veckor gamla - fortfarande helt underbart söta såklart, men det kändes också som att det var väldigt bra temperament på dem. Och mamma Snäckan är en supermysig hund som det känns kul att få en valp efter.

En kul grej är att en väldigt god vän till mig - som också var matte till Virus kullsyster Rana - blev matte till Yatzys syster Fia. Hoppas att de kommer att kunna ses och busa då och då så att de blir så fina kompisar som Virus och Rana var dessa små också!

Så kom äntligen den dagen när vi fick hämta hem vår skrutt! 8 veckor gammal och full av energi. Flytten gick över förväntan - sov gott i bilen på väg hem, tyckte att det var spännande att utforska sitt nya hem (total extas när han hittade lådan med Virus gamla leksaker) och sov som en stock hela natten. Det var en bra tid att få hem en valp - försommar och behagligt ute. När man ska ta sig ut minst en gång i timmen var dag så är man ju iallafall glad att det inte är snöstorm och iskallt ute... (Känns skönt nu när vi äntligen faktiskt nått ett stadium som man skulle kunna kalla 'i princip rumsren'...)

Det är en otrolig omställning att få hem en liten valp - det är ju 11 år sedan jag hade valp sist och en del saker har man glömt (läs förträngt), men det är mest mysigt även om det krävs en del pusslande och planerande. En gammal hund förstår ju det mesta utan att man behöver säga så mycket och man vet var man har varandra och man har sina rutiner för saker och ting. En valp är ju som en blankt papper - allt är nytt och spännande (och har tex ingen aning om vilken sida av en lyktstolpe man ska gå på vid koppelpromenad för att inte fastna...) och man måste lära känna varandra.

Yatzy är och har hela tiden varit rätt lätt att ha att göra med. Han älskar mat - i alla former och gör allt för en frolic eller korvbit vilket gör det lätt att belöna när han gjort något bra. Han älskar även leksaker av alla möjliga slag - det är underligt hur de bara liksom vet att något är en leksak... Han tycker mycket om människor och vill gärna mysa i knät och vara nära. Men även om han är lyhörd och lättlärd så är det ingen vek liten kille - slänger sig inte direkt på rygg eller tar åt sig så mycket om matte morrar på honom...så jag räknar med att vi kanske i framtiden får lägga en del energi på ledarskapsövningar... Det är också skönt att han inte är rädd för nya situationer och konstiga ljud - trots att han är född på landet så har han inte tyckt att storstadens myller har varit något att bry sig om.

Vi började redan från början med lite spår och kontaktövningar och hittils har det gått väldigt bra - jag ska berätta mer om hur vi gör och hur det går lite senare!

Här kommer så länge några bilder på den lilla godingen!

Sju veckor

Sju veckor

Sex veckor

Sex veckor

3 veckor

3 veckor

Yatzy och Fia (Aslan och Lucy) 3 veckor