Nu har Yatzy gått på dagis i en och en halv månad och det går otroligt bra. Jag har aldrig haft någon hund på dagis tidigare - Virus klarade sig hemma utan problem och när han var valp var jag student och hemma nästan hela tiden. När jag sedan började jobba hade jag nära hem och kunde gå ut med honom på lunchen och kunde komma snabbt hem efter jobbet. Nuförtiden jobbar jag i Köpenhamn vilket ju gör att det är lite omständigare att komma hem. Jag har dock fått lov av chefen att ha hunden med mig på kontoret, men på grund av vaccinationsregler så dröjer det ju några månader innan vaccinationer och intyg är på plats så att Yatzy kan bli Öresundspendlare med matte. Så lösningen under tiden blev hunddagis. Jag kollade upp ett flertal hunddagis i Malmö och hittade lyckligtvis ett som kändes helt rätt. De har en bra filosofi, fina lokaler och rastgårdar och personal som verkligen bryr sig om att hundarna ska ha det bra. Hundarna går oftast bara två och två i rastgården (små hundar går fler) och när det är koppelpromenader tar de bara en hund åt gången.
Första veckan var det inskolning och det var såklart lite jobbigt för matte att lämna sin älsklingsvalpeskrutt hos helt främmande männsikor...tänk om han skulle tycka att det var jättehemskt och bara sitta och gnälla efter matte och tänk om de inte skulle bry sig om honom... Det hela gick dock otroligt bra. Han tyckte att det var lite läskigt i början med de andra hundarna som väl var lite väl framfusiga ibland så första dagarna tydde han sig mest till personalen när han var i rastgården. För att han skulle känna sig mer hemma fick han dela bås med en vuxen boxertik och det gillade han - sådana känner han ju igen... Andra dagen vi kom dit så viftade han på svansen, hälsade lyckligt på personalen och gick glatt in i sitt bås ,vilket måste vara ett gott betyg. Det var tre eller fyra andra valpar i samma ålder som började ungefär samtidigt så Yatzy får vara ute och leka med dem några gånger per dag. Så när han inte är ute ligger han visst utslagen och sover i sitt bås. De har gett honom smeknamnet "Kisspojken" (Hmmm...). Så fort han lyfter på bara ett ögonlock så är det någon av personalen som tar ut honom så han får kissa...annars finns fortfarande risk för olyckor (även om de faktiskt är rätt sällsynta nu - till och med på dagis). Han är iallafall den vovve som får gå ut överlägset flest gånger per dag - just in case... När han kommer hem från dagis är han en trött valp så det blir rätt lugna kvällar där han tycker att det är helt ok att bara ligga och mysa i vardagsrummet. på mattes fötter. 'Dagisfröken' berättade nu i veckan att han har blivit betydligt tuffare nu tillsammans med de andra hundarna - absolut inte elak men när de är för våldsamma säger han till dem.
Jag tror att dagistillvaron kan ha varit bra för socialiseringen tillsammans med andra hundar också. Han lär sig hur man umgås och så blir det inte så otroligt intressant med alla andra hundar. Det har jag bland annat märkt när vi är nere på brukshundsklubben och tränar med vår träningsgrupp - han är rätt tydlig i signalerna med de andra hundarna och han är inte överdrivet intresserad av alla andra hundar och grupper runt omkring - vilket gör det lite lättare att fokusera på matte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar