Platsliggning
Konstigt är det...när man förlorat en gammal trofast älskad hund tror man ju aldrig att man kommer att kunna älska en annan hund så mycket. Så står man där med en ny liten söt valpeplutt - asjobbig såklart jämfört med den gamla med energi som aldrig tar slut, förstår inga som helst kommandon (allt man sagt till den gamla hunden som den bara liksom fattat), ens tålamod som frestas till max, kiss kiss kiss, situationer man aldrig kan gissa sig till...men underbara valppussar, mörka fina hundögon som bara är kärlek och en tillit som är obeskrivlig... Och så nästlar denne nya skrutt obevekligt sig in i hjärtat på en för att till slut fylla hela. Fast ett hjärta kan ju ändå rymma många såklart =)
Idag jobbar jag hemma så imorse började jag med att köra ner på klubben och träna lite lydnad. En varm härlig dag idag vilket dock gjorde att Yatzy behövde ett par pauser med vattenskålen, men träningen gick bra. Han är fortfarande otroligt positiv till att träna - ibland blir det lite för bra och lite slarvigt men jag väljer att inte korrigera det så hårt utan istället försöka berömma ordentligt när han gör rätt - dvs själv hittar rätt position etc.
Helgen som var hade vi spårträning i Vomb - perfekta spårförhållanden med en lite molnig dag, inte så varmt men jättefint i skogen. Yatzy fick ett rätt långt spår och spårade nog det bästa han någonsin gjort. Jättefint! Han brukar ha en tendens att ta alla apporter utom just träpinnarna, men i lördags blev han lika glad för allt han hittade och missade inte en enda grej/pinne/godisburk (hittade även en bonusgrej - en blöt äcklig päls/skinnleksak någon tappat i skogen). Det var ljuvligt att se. Fortfarande orutinerad i vinklar, men jag låter honom jobba på och han löser det. Jag var nästan lite rörd efter det fina spåret. Sen körde vi uppletande och budföring också. Jag vet att han har lite svårare för fältspår än skogsspår så på söndagen när vi var i stugan så la jag ett spår i rätt kort ängsgräs (dock rätt kuperad terräng). Det var tydligt att det var svårare - återigen hade han inte tid att lokalisera träapporterna (men han skulle aldrig lämna en leksak eller boll...=)) och fick jobba mycket för att komma rätt i vinklarna. Så fältspår måste vi lägga energi på...och så träpinnarna såklart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar